Workinggolden

I Falkenberg finns det en inomhushall där man kan träna agility, hallen tillhör Jenny Damm. Idag hade vi hyrt hallen, samma gäng som jag går agilitykurs med och vår instruktör var med och fixade kombinationer, banor och piskade på oss. 4 timmar totalt med agilityträning/kurs blev det. Vilja var nog lite överväldigad. Det är en sak att vara ute och promenera men något helt annat att springa agility så länge när man har ”viloperiod”. Inte för att hon klagade, nej då!

Det var en bra träning idag och jag fick massor med nyttiga och välbehövliga tips. Jag måste börja träna Viljas kontaktfält lite från grunden igen, och vara noga med att följa upp dem. Både hon och jag slarvar nu och det blir inget bra. Hade faktiskt glömt hur jobbigt agility är! Phew! (menar fysiskt… )

Efter lite smarrig ananaspajj, som gled ner snabbare än snabbast, och sen ett försök att springa av den så var det dags att åka hem igen. Skönt att vara iväg bara jag och Vilja.

Påtal om agility så är jag och Vilja nu med i ett LAG! Det absolut bästa laget som finns som heter: Lag Ett! Vi är inte jätteseriösa någon av oss men duktiga, och har duktiga hundar. Finns absolut inga mål eller ambitioner utan vi vill nog alla träna och ha kul. Detta är lite nytändning för mig. Jag gillar idén av att vara med i lag, och att man kämpar för lagets skull och inte sin egna. Det är Vilja ,två border collies och en aussie. Debuten blir i mars, och eftersom lagklasserna är klass 2 nivå, så hoppas jag på lite mer erfarenhet av att nolla lopp

Annars har jag haft semester länge och precis börjar jobba igen. Hundarna har jobbat upp en fin kondis med långa promenader varje dag. Gamlingarna mår alldeles utmärkt, så bra att jag har sänkt Flys hjärtmedicin något. Vi var också ute och spårade med Karin och hennes hundar. Hunny kan verkligen inte spåra överhuvudtaget *asgarv* men hon hade KUL! Så kul att hon höll på att ta livet av sig när hon skulle flyga utför en 3 meters klippa men fastnade i klippskrevan så matte fick hämta henne. Hon tror nog att hon är unghund… Vilja fick gå personspår för första gången på några år. Shit vad grym hon är! Det är något jag verkligen tar åt mig också för hon var inte så duktig från början! Hon har sånt självförtroende och suger upp pinnarna i marken! Jättekul att se! Hade jag haft liiite mer tid så hade jag tränat för lägre klass. Jag är övertygad om att Vilja fixat det.

Vi är så GLADA över den milda vintern. Värre var det förra året när snön aldrig ville ta slut…

Nyårspromenad med bonushunden Ronja, innan smällandet drar igång

Hunny har varit riktigt grym. Hon har gått 1timma-1,5 timma varje dag i raskt tempo. Så länge hon får gå lös och strosa så fixar hon det lätt. Härlig inställning! Fly mår också superbra nu. Hon är lite orolig för smällarna, men det ska vi väl fixa detta året också. Hjärtat mår bra!

Det har dröjt länge sedan senaste uppdateringen. Bland annat pga en tråkig händelse som inträffade en söndag eftermiddag när vi var ute med hundarna. Vi mår bra, men är lite omskakade. Det tar tid att lägga en sådan sak bakom sig men vi är påväg. Sen har ju matte börjat träna på gym med! Riktigt skönt, som jag har saknat muskler och att svettas ordentligt! Har tappat en klädstorlek, vilket inte var mitt mål men alltid trevligt! Jag vill framförallt bli starkare och piggare, och tränar mycket för mitt egna psykiska välbefinnande. So far so good

Nu har jag precis kommit hem från Stockholm där jag gjort en laserbehandling för mina ögon så jag ska slippa glasögon & linser. Jätteskönt är det! 2011 har gått lite i resor/upplevelsens tecken. 2012 blir inte sämre då vi ska åka till New York i april och Paris till hösten. Vi försöker trösta oss i väntan på att hitta ett hus som passar….

Nähä dags att förbereda för kvällens 3 rätters, med oxfilé! Mums!

Det brukar vara Fly som är krut-tant här hemma men nu är det Hunny!

Ända sedan några veckor innan förra löpet så har hon vart riktigt på hugget. Det var säkert 2 år sedan hon var såhär pigg. Det är svårt att peka på exakt vad det är som gjort henne så bra, kanske är det en kombination av smärtlindring, simning, massage, olja osv. Vi märker det hela tiden, från det att hon vaknar, till 45 minuters promenader där hon numera TRAVAR och studsar på Hunny-vis. Det märks när mitt solsken mår bra, och det gör hon verkligen nu.

Idag var vi och simmade hos Anna på Hund i Harmoni, och Hunny simmade själv i åttor, runt omkring åt båda håll med en energi som en ungdom!

Det är svårt att tro att den här damen, med de brister i fysiken/höfter/rygg, faktiskt blir 12 år i mars.

Vilja har tränat skogssök igen! Den här gången med betydligt fler repetitioner. Vi provade lite olika metoder, att ha i koppel, släppa lös, ha i koppel först och sen släppa lös samt skick med handtecken och kommando.

Hon känner nästan direkt vart figgen är och gör ett kort micro stop, dock följer hon inte upp och går ut och det är svårt för mig att veta när hon kommer fullfölja och inte. Några bra skick fick vi till.

Idag var det en hög nos överlag, och mer förväntan. Men att hon letar folk har hon inte fatta ännu. Jag tror hon letar dummies eller spår fortfarande. Idag började vi använda tjänstetecknet med, hon är så snygg i det! Kanske hjälper det lite att få henne att koppla att det är en helt ny gren.

Jobba mer på självständighet, öka motivationen ska vi göra nästa gång. Jag ska hitta nåt riktigt gott som belöning. I dagsläget blir det inte bättre än matte, och jag kan ju inte både skicka och ligga i nåns ficka

Glömde ju att berätta. I lördags hade vi säsongsavslutning på agilitykursen Vilja går. Det hela avslutades med traditionellt ”SM” på högsta nivå givetvis.

Vi sprang 2 lopp, ett o hoppklass och ett i agilityklass.

Agilityklass var det full rulle på kontaktfälten, jag tänkte ju träna in detta utan släpp kommando så hon ökade gärnet på kontaktfältet. Tyvärr så behövde jag lite tid vid balansen så jag hann inte med min handling. Får nog ha ett litet stopp där, för att hinna med. Valde fel handlingsalternativ i slutet av banan med så hon blev diskad, jag hann inte med.

I hoppet fick vi revanch! Hon nollade ett jättesnyggt lopp! Bra vägar, och tajtaste möjliga svängar.

Efter mig startade Christina som hade pressen på sig att nolla sitt lopp för att gå om. Spännande! Givetvis höll favoriterna för pressen och vann Christina ska tävla riktiga SM:et 2012, så det kändes som en fin uppladdning.

I januari blir det lite inomhusträning annars blir det lite agilitypaus nu. Ska fortsätta träna grunder, mycket kontaktfält givetvis.

I april troligtvis drar vi igång igen. SM 2013 går i Falkenberg så vi får väl se om vi kan ta några SM-pinnar under 2012?

Tills dess kommer Vilja vara sök och lydnadshund. Ska försöka hinna med lite apporterings-sök med henne också för att underhålla huvud-näsa-kondition. Vi ska träna vidare på miljöbanan, och husse ska få gå och gömma sig på promenaderna Matte däremot har köpt kort på gym, så jag hade kommit igång att träna själv med. Känns riktigt bra!

Idag var provgång nr 2 på vår lilla projekt sök med Vilja. Vi var ute på en gård med hus som skulle rivas och runtomkring skog. Först fick Vilja hitta en figge i vindmarkering bakom ett stenrös. Det blåste inte alls så hon hade svårt att hitta henne, inte förrän vi var några meter ifrån kunde jag släppa henne. Hon markerade två gånger att hon hade nåt i näsan men visste inte riktigt vad hon skulle göra åt saken

Andra figgen var uppe i skogen, och där sökte hon fint till sista metrarna då hon tog hjälp genom att sätta näsan i backen.

Tredje figgen var gömd på ett flak, och den tog hon direkt. Fast hon visste inte vad hon skulle göra av sin skatt Hon ställde sig på sidan, skramlade lite och gjorde sig lååång. Sen visade jag en lättare väg upp.

Efter lite korvfika och annat så var det dags igen. Fast då fick vi istället söka inomhus. I ett rivningshus fanns där en smal krånglig trappa upp på andra våning, och där inne i ett av rummen hade vi gömt en person. Det var ett litet test för att se om hon skulle klara miljön. Vilja hade inga problem alls med trappan, golvet som var halt var lungt. Men hon visste inte riktigt vad hon letade efter? Hon sprang runt i alla rum och letade och letade, rätt var det var så sprang hon förbi personen, och just då rörde han på sig så hon hoppade 3 meter bakåt i rena förskräckelsen! Hahahaha Sen fram direkt och leka så det var lungt, såg bara så himla roligt ut.

Viljas belöning just nu består i att bära på boll och få ryggkli, det verkar vara det bästa! Jag ska också börja träna på att jag inte är med när hon får sin belöning, så hon börjar vänja sig vid att figgen har stort värde.

De andra hundarna var runt lite överallt och letade. Det är mycket nya ord man ska lära sig, vilket är spännande.

Vilja måste nog fatta att det är människor hon ska leta efter. Idag tror jag hon först letade fåglar och sen personspår, sen troligtvis bollar! Vi ska ge det några gånger till så att femöringen trillar ner!

Men, om lilla ovetande jag ska gissa så tror jag det är i konstiga miljöer hon kommer va bäst. Hon verkar gilla den utmaningen. Ju mer bröt, skrammel och hala golv det är – desto bättre!

(Vilja hälsa att hon behöver en ny spårsele, den gamla är minst sagt för liten för en vuxen dam)
Idag hade vi bonusgång på vår allmänlydnadskurs. De som ville fick testa på att spåra och sök i skogen.

Alla vovvarna spårade som blivande spårstjärnor! Kul att se hur nya oförstörda hundar är, de är så otroligt duktiga på allt näsarbete från början. Innan vi kommer och förstör

Vilja fick gå ett kort spår ca 250m med två vinklar och 2 pinnar+slut. Med tanke på att det var..hmm..kan det vart 2 år sedan vi spårade sist? Vi körde ju viltspår där ett tag. Bruksspår har hon nog inte gått sen 2009 eller så!

Det var så KUL! Jag hade nada förväntningar och tänker inte direkt tävla mer i spår. Sen tar jag åt mig av det jag lär kursarna så jag blir en mycket bättre förare. Vilja fick lösa allt själv utan att jag la mig i nånting. Vilken spårtjej! Att jag inte fattat detta innan? Hon är lite snabb kanske och lite yvig men skit i det. Hon hittar från A-B fort och säkert! Pinnarna kastade hon sig över. Matte hade såklart glömt både godis och leksak hemma så kast med pinne fick räcka som belöning. Shit så duktig hon var. Jag blev så stolt att nånstans där inne bor en hund som har en BRA näsa, och att jag nånstans på vägen i all förvirring lyckats lär henne, inte bara att spåra med HÖG motivation utan att även göra det utan belöning.

Jag förstår mer och mer om hur höga krav jag haft tidigare. Att Vilja inte fixar det. Hon trivs bäst när jag är helt avslappnad och nöjd med livet som det är. Då växer hon in i rollen och verkligen visar varför jag åkte 60 mil för att ha just henne! Jag är så stolt så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Över OSS! Vi har så kul nu när vi tränar.

Sist av alla fick Vilja testa på sök för första gången i sitt liv. Vi gjorde en vindövning där Monika gick och gömde sig utan att Vilja visste. Sen gick jag rakt in i skogen och poff sa det bara. Vilja kände en MÄNNISKA. Hon blev paff, titta på mig och satte sig ner. Som om hon inte fick knalla Kanske var det en fågel hon hittat, hahaha. Jag sa ”varsågod” och hon sprang fram till Monika. Väldigt mån om att matte var med.

Monika gömde sig längre in i skogen och vi testade igen. Vägen ut kände hon inte nåt, och jag började tänka att det borde väl ta lite tid innan hon förstår vad vi gör. Hur ska Vilja veta om vi spårar eller gör nåt annat? Rätt var det är så tvärnitar hon och vrider hela kroppen mot ett träd längre bort. Fortsätter i lagom tempo framåt, jag hänger på och så hade vi hittat Monika igen!

Vilja är väldigt mån om att visa matte saker och det är därför jag tror detta passar henne. Hon går gärna fram till folk, men det viktigaste är att matte är med. Jag känner bara i magen att Vilja kommer vara fullständigt lysande på detta med sök. Det kan va kul att få vara nybörjare på något med. Sen om vi fortsätter köra brukssök eller räddningssök, det återstår att se.

RIP Nelly 1993-2004

Min första hund, min första golden. Den bästa av de bästa!

Nelly var en otroligt mjuk tik. Slank och oerhört känslig för mitt sinnestillstånd. När jag var ledsen så buffade hon på min arm tills jag lät henne slicka bort tårarna. När jag var arg så gick hon ifrån mig, när jag var glad så sprang hon runt mina ben. Det tålamodet hon hade, jag älskade henne så mycket men hade ingen aning om hur man tränade hund. Hon sprang ofta iväg när vi tränade, sådär som golden kan göra när de har en ny ung oerfaren matte. Hon tog ett varv runt plan och jag stod kvar och skämdes så jag trodde jag skulle dö. Jag var 14 år och ville helst inte synas överhuvud taget. Vi kämpade och tränade. Men Nelly var så mycket mer än någon att träna med. Nelly var min bästa vän. Jag hade velat ge henne så mycket mer. Jag ville aldrig att hon skulle försvinna.

Åren går och minnena bleknar. Det är svårt att komma ihåg exakt hur Nelly var. Ibland är Hunny och Nelly väldigt lika. Ofta i ansiktet och då minns jag min ljuva tjej igen. Jag har fortfarande smärtsamma minnen av när vi fick ta bort henne. Men glömmer henne gör jag aldrig…

Idag har vi spenderat 3 timmar på hundklubben. Vilja har tränat lite lydnad och vi har påbörjat ett försök till nya stoppa-spring kontaktfält som blir spännande att följa.

Hunny fick också hänga med! Jag vet inte vad som är ”fel” men såhär pigg ska hon verkligen inte va

Hunny tränade lydnad, vi körde igenom lydnadsklass 1 i lite förenklad form. Sen skällde hon så när Vilja träna rutan så det fick hon göra också. Sen tränade vi på att slå med tassarna på mattes ben, vänster och höger. Snurra, dö, sitta vackert, runt, zick-zack mellan benen. Som om detta inte var nog så fick Hunny även gå på balansen på agilityplanen. Sen avslutade vi med en promenad. Ingen stelhet, ingen smärta ingen trötthet! Jag hopas innerligt att det är omega 3 oljan som gör henne så pigg men jag misstänker att hon är inne i en ”bra” period. Och det är så roligt! Såhär pigg har hon inte varit på flera år!